Att det spökar på Verkön
Källa: Dokumentet kommer från ÖMKs klubbtidning Pinnratten 1 årgång 1978,
avskrift av Ulf Johansson, augusti 2007 medlem i Dvärsätts båt och varvsförening och Östersunds motorbåtsklubb
Att det spökar på Verkön är ju helt naturligt, det gör det på alla gamla slott och herresäten.
I den röda byggnaden bredvid slottet har jag själv hört det hemska knarrande av en dörr som öppnades. Den dörren kan vem som helst öppna och övertyga sig att det knarrar. Jag har skrämt min fru en gång med knarret. Fult gjort!
I slottet har folk sett svarta hundar o.d. I biblioteksrummet på andra våningen som vetter mot sjön, fanns en vackert utförd trapetskonstnärinna i miniatyr upphängd i en trapets mellan kakelugnen och dörren.
I det rummet låg en väninna till Ville Behm, fröken Anna Djungberg, som var gäst på Verkön en tid. En natt blev fröken Anna väckt av att det prasslade vid dörren. Det var lite mörkt så hon hade lite svårt att se vad det var.
Då hon vant sig med mörkret fick hon se trapetskonstnärinnan göra de vildaste saltomortaler.
Fröken Anna skrek i högan sky. Ut ur sängkammaren kom pappa Behm med fru och ville från sitt rum. Fröken Anna kunde ej prata på en lång stund. Under tiden hade Ville rivit ned några trådar från sitt rum till trapetsen. Enda förklaringen var att fröken Anna hade drömt. Tro det den som vill .
Något mystiskt hände sommaren 1950. Då hade jag slutat min tjänst på Verkön för längesedan. Överstelöjtnanten var död sedan några år tillbaka. Vi var på semester min fru Elin, Gustav Modig med fru Marit.
På resan till Våge, Hallen, tog vi i land på Verkön för att hälsa på änkefru Behm.
Efter en inbjuden god lunch gjord vi en tur inöver Verkön. Vi ville inandas lite skogsluft.
Vi var på väg mot tornet. Vädret var soligt och lugnt. Gustav och jag gick först, våra fruar kom en bit efter. När vi kom en bit från tornet så hajade Gustav till men han sade ingenting.
Då vi var en bit upp i tornet frågade han mig vad det var för gubbe som stod vid sidan om stigen. Nej, jag hade ingen sett.
Jag frågade hur han såg ut och hur han var klädd? Han hade en s.k. vegamössa, var klädd i en grön jaktrock och dito byxor och var omkring 70 år samt hade stubbade mustascher.
Jag blev alldeles kall. Beskrivningen överensstämde på pricken med Behm. Men såg du inte fel, frågade jag? Nej, jag såg honom klart och tydligt, men säg igenting åt Marit och Elin så dom blir rädda. Denna händelse har vi grunnat på mycket.
Gustav är född på en söndag, ett s.k. söndagsbarn och enligt folktron får de se mer än andra.
Så varför inte?
Einar på SUN
P.s Det spökar än på Verkön. D.s
Ulf Johansson tillägger
Einar och Elin hade en liten motorbåt (träsnipa) som hette Sun.
Paret var mycket aktiva båtmänniskor, även vid hög ålder, och de gjorde många strandhugg varje båtsommar.
Einar föddes den 1 november 1900 och avled den 14 september 1980
Elin föddes den 20 december 1910 och avled den 18 augusti 1993