Om man har insett finessen med att i första hand uppleva Storsjön bör man han något att åka i och efter några flytetyg blev det så dags för:
NIKE.
För intresserade av moderna båtar rekommenderar jag att läsa om Tunakryssaren som finns under Länkar men det här är en liten historia om en konverterad arbetsbåt.
Ägare, redare är Inger och Roland Trapp.
”Fartyget” är enligt uppgift byggd 1955 vid Sunds Verkstäder i Sundsvall för timmerbogsering i Lövsjön som ligger mellan Hotagen och Hårkans början.
Antagligen var det numera Ulf Olssons ”Elgen” som drog skutorna på Hotagen och släppte dem i strömmen ner till Lövsjön. Nike som då hette ”Lövsjön” tog vid och släpade timret ner genom Lövsjön för vidare flottning utefter Hårkan
Båten var utrustad med en tändkula men byggdes om i mitten på 60-talet till modern diesel.
I slutet av 60-talet upphörde flottningen och ”Lövsjön” hamnade på auktion i Lit tillsammans med andra båtar som ingått i flottningsområdet.
Hon inropades av flottningschefen för Övre Indalsälven och transporterades till Kövra, där kvarvarande varvspersonal byggde om båten till fritidsbruk.
Därefter låg hon med namnet Wind på slip vid ägarens fritidsställe i Kvitsle, längst upp i Kvissleviken (som är mina hemtrakter). Man sjösatte och körde 40 timmar under 20 år enl. loggbok.
Naturligtvis var jag som båtintresserad sugen på båten men den var ju i den familjens ägo och jag kunde bara anmäla mitt intresse ifall det blev någon ändring.
Det blev en ändring och jag kunde köpa båten.
Jag ville markera (för mig själv) det nya med att omdöpa båten. Hustru Inger kom då på att jag efter många år nått målet att få köpa båten och det måste kännas som en seger och namnet bli Nike (segergudinnan).
Så blev det.
Båten var inte i helt sjövärdigt skick vid övertagandet så det första var att inhandla lanternor och att dra nya ledningar för elen I båten fanns ingenting av vad man är van i moderna båtar så det blev till att införskaffa dieselvärmare, vattentoalett, tvättställ, spis och kylskåp t.ex.
Hon var utrustad med vedspis för vår överlevnad men efter nog många inrökningar och med många diskutabla hjälpinsatser blev det spisbyte. Det gav plats för lämpligare spis samt kylskåp.
Vintern 1994-95 hade några av oss tokiga båtägare hyrt in oss i en tom verkstadskokal i Lugnvik och där hände saker.
Jag rev ut maskinen som varit fast monterad, Ändrade läge på den och monterade gummikuddar under. Samtidigt byggde jag om drivlinan med trycklager och knut.
Byggde toalettutrymme och ytterdörrarna gjordes om till skjutdörrar för att få utrymme och naturligtvis en massa andra modifieringar.
Numera är hon utrustad med GPS med fast yttra antenn, dator med GPS-puck, radar, ekolod och VHF.
Deplacementet är väl aldrig i modern tid mätt men som arbetsbåt är hon stadigt byggd och väger c:a 7-8 ton.
Måtten är i övrigt, längd 9.50, bredd 2,90 och djupgående 1,25.
Maskinen är typiskt för arbetsbåt, lämnar 50-60 hkr vid 1500-1800 varv. Det är en Volvo BM 1113, trecylindrig järnspis på 3,8 liter, vilket naturligtvis är i överkant i volym per cylinder för en fritidsbåt.
Som om inte det skulle räcka har den ett backslag med kraftuttag som i sig är i storlek som en ordinär lämplig maskin. Kraftuttaget drev ett spel som tidigare tog upp akterutrymmet. Manövreringen för fram och back är mekanisk med spak.
Propellern är på c:a 70 cm diameter och med ett varv på ca 5-600 vpm vid marschfart blir det stor dragförmåga.
Hur som helst, hon är driftsäker, går bra i sjön och är billig i drift och har blivit en omtyckt familjemedlem.
I slutet av 2007,
Roland
