Färjor
Eftersom jag har fuskat både här och där kan vi ta lite om färjorna också.
Jag körde färjor som vikarie fram till min handikappande sjukdom och ambulerade mellan Isön, Håkansta och Ammersundet i Revsundssjön. Det är de tre kvarvarande färjlederna i Jämtland.
Färjorna ingår numera i ett självständigt rederi under Vägverket. Därför har man gett namn åt alla och skriver ”Härnösand” under för att markera att rederiets regionala säte finns just i Härnösand.
I Ammersundet på ”Arnljot” råder friden och lugnet. Man kör över från basen på Ammerön till Stavre och vänder varje halvtimma. Färjan är lindragen och lastar bara 26 ton. Det innebär att en lastbil med släp utan last är full last. En lina är styrlina och på andra sidan färjan går en något klenare lina ett drygt halvvarv runt ett drivhjul som drivs av en hydraulmotor. För kortare färjeleder är det en ganska vanlig drivning.
I Ammer går man iland mellan körningarna som tar ca 15 minuter men på storsjöfärjorna har man ingen möjlighet att hinna gå iland mellan turerna.
I Storsjön har färjorna varit utrustade med Schneidlerpropellrar som har vertikala propellerblad som vinklas hydrauliskt efter vart man styr. Det sköttes med rattar. Reservfärjan Hymer vid Härke och den sålda Skade också vid Härkeslipen har båda schneidlar. Skade har dock joysticks i stället för rattar. Det här propellersystemet fungerar bra men kräver en del dyr service.
Färjor med propellrar eller vattenturbiner och lina, styr man som en frigående färja och linan är bara en hjälp vid svår vind. Ska man komma in rätt mot bryggan gäller att ha exakt riktning annars går på/av-körnigsklaffens ”tänder” inte ner i bryggans hållare. Kan vid kraftig sidvind vara ett problem och behöva 90 graders stor kraft på akterns drivning.
De senaste åren har man moderniserat de två ordinarie färjorna i Storsjön och ”Skidbladner” som går mellan Norderön och Håkansta har en 8 liters Scania i varje ände som driver duoproppar. Det påminner om segelbåtsdrev modell större med motroterande propellrar och drevet kan svängas 360 grader. Det finns bara en rotationsriktning så man får vända den ena 180 grader för inbromsning. Varvtalet på propellrarna ligger på ca 400 v/min.
Isön - Norderöns ”Fröja” har helt byggts om från att ha ett centralt maskinrum med tre Scania DSI 11 och schneidlar drivna av genomgående axel till att nu ha vattenturbiner och en Volvomaskin i varje ände.
Man har höjt dragkraften med vattenturbinerna jämfört med propellrarna för att lättare kunna hålla tiderna.
Turbinerna anses mycket driftsäkra och kan knappast haverera.
Både Fröja och Skidbladner har de senaste åren fått nya hytter som gjort att trivseln ”på jobbet” har ökat markant.
Håkansta-Norderön körs som ett frigående fartyg med lanternförning som växlar efter vilket håll den kör.
Den kommer antagligen också att lämna företräde om du har en någorlunda stor båt från styrbord.
Vanliga sjövägsregler gäller. Eftersom färjan är frigående måste det finnas två i besättningen. En befälhavare med minst skeppare A-behörighet samt en maskinist/däcksman. I verkligheten delar man kör-jobbet ungefär lika.
Isön-Norderön har samma manöverbarhet men har en styrlina. Det innebär att det räcker med en s.k. befälhavare med Skeppare B-behörighet + Maskinist B-behörighet. Innan ombyggnaden hade färjan efter speciella beslut, en kortare tid, 2 mans besättning,
En linfärja har företräde i leden så håll undan och tänk på att den lyfter linan nära ytan.
Fröja är nu ett modernt datoriserat fartyg och kommer säkert att vara norderöbornas livsnerv i många år.
Mycket av färjornas uppbyggnad handlar ju om driftsäkerhet och därför finns det dubbla elverk, dubbla hydraulsystem och pneumatik för att så långt det är möjligt kunna hålla tidtabellerna.
Båda färjorna körs ofta med radar, speciellt på höstarna när dimman ligger tät.
Vattenståndet växlar ju under året och det fixar man med att ömsom dra ut bryggorna med en speciell wire eller skjuta upp dom med att köra på dom så de glider upp.
Under besvärliga isförhållanden har man i sundet mellan Isön och Norderön luftslang som håller isfritt i en ränna. Samma förhållande gäller i Ammersundet men där ”ställer man av” färjan när isvägen öppnar.
Nuvarande DBVF-medlemmar som är eller har varit i färjbranschen är bl. a. KG Norberg, Gunnar Norelius, Micke Göransson, Ann-Christine Tomasson samt jag själv. Har säkert missat någon och ber om överseende med det.
Ann-Christine tillhörde extrabesättningen på Isöfärjan som omnämns ovan.
/Roland