Roland Trapp fortsätter att berätta om båtlivet kring Vallsundsbrons byggnation. Det verkar som han har mycket mer att berätta också så vi väntar med spänning på fortsättningen.
Båtar på bygget
Sedan flottningen upphörde i slutet av 60-talet har det varit ganska lugnt med yrkesbåt-trafik på Storsjön tills att Vallsundsbron började byggas.
Det uppstod då en liten flotta under ett par år och som en vän av båtliv och anställd på bygget vill jag berätta litet om båtarna.
Först på våren ´96 sjösattes ”min” första båt, en grotesk skapelse från Göteborgstrakten med en MD 96 som maskin, spakstyrning och hydrauliska armar framåt som en entreprenadmaskin. Båten döptes till ”Viktor” efter grundaren av Norrlandskranar i Sundsvall som var redare och min förste arbetsgivare på bygget.
Båten skulle i huvudsak puffa arbetsplattformar och betongpråm. Man klamrade fast pråmarna ungefär som en traktor som byter redskap. Det var den båten jag sjönk med också, odäckad och livsfarlig i sjö som den var.
Efter Viktor var det dags för ”Tuffe” att sjösättas, en gammal, liten båt som upprustades och utrustades med avancerad mätutrustning och användes av mätfolket som bland annat satte ut för den konstgjorda ön. Det var den båten som hamnade i problem när jag klantade mig och sjönk.
Nu kommer också norrmännen som skall påla för stöden. Dom har 2 öppna plastbåtar med en Penta-sexa mitt i båten och stående styrplats bakom maskinhuven. Mycket tuffa och tåliga båtar.
Det här är på våren och försommaren och nu kommer finnarna för att frakta bergmassor från Fugelsta och in till den konstgjorda ön.
Först har dom med sig ”Solva”, en liten bogserare på 10-11 ton med en 100 hästars Valmet-maskin, som hamnade i Knytta på vår bas. Den båten blev ”min” efter att jag ratat Viktor och entreprenören Peab köpt in den och anställt mig.
Sedan kom man från Vasa med ”John” och ”Jocke”, de två pråmbogserarna som gick dygnet runt. Båda var i 15-tonklassen och den ena hade Cat-maskin och den andra tror jag en Penta.
Till hösten kom nästa båt, den isklassade bogseraren från Vasa, ”Rolle”. Rolle hade ett deplacement på närmare 30 ton och var utrustad med en Penta på 12 liter. Bränsletankarna tog 10 kubik vilket blir drygt 8 ton barlast och låg i akterskeppet bakom maskin för största möjliga dragkraft.
Nästa båt att göra entré på Storsjön var ”Bull”, också från Vasa och i samma viktklass som ”Solva” men med en annorlunda byggnad. Maskinen satt framtill och kabyssen akterut där annars maskinen brukar vara.
Namnen på båtarna är ju maskulina och det är vedertaget när det handlar om bogserbåtar. Undantaget år ”Solva” som är ett namn på ett samhälle utanför Vasa i Finland.
Samtliga finska båtar var utrustade med tunnelroder eller som man säger, vridbar dysa. De var konstruerade som en vinge för att öka vattenströmmen från propellern. Fördelen är väl om det går tungt och sakta men rekommenderas inte för vanlig drift. Men det är klart lättare att backa och hamna där man tänkt sig med dysan.
Att också nämna är den gamla bogseraren ”Jösse”, döpt efter Jösseälven i Värmland och som användes för personaltransport, dykarnas Buster och utsättarnas Buster. Det var alltså 10-12 extra båtar som snurrade runt under byggtiden.
Här har jag bara omnämnt båtarna och inte så mycket vad dom gjorde och utförde. Det får bli ett annat kapitel. / Roland