Flottningsbåtar
Minnesbilder från femtiotalet
Som uppväxt i Kvitsle (Kvissle) är dunket från flottningsbåtarna någonting som har påverkat barndomen. Det dunkade ofta dygnet runt i kamp med måsskriket och man somnade säkert gott samtidigt som man lärde sig känna igen båtarna på ljudet.
I Kvitsle tog man om hand virket flytande genom Indalsälven från Ockesjön ner genom Kvitsleströmmarna till Storsjön för vidare transport mot Dvärsätt.
Utanför mitt hem var det uppbyggt ett skilje med dyktalber och fasta bommar som samlade virket. Där jobbade en handfull gubbar med att med båtshakar leda in stockarna i rätt s.k. bomskutor efter märkningen på stockarna.
Man protokollförde varje stocks märkning. Detta sköttes av en gubbe från granngården som satt i en liten kur som påminde om en liten lottkiosk. Den mannen var inte så fysiskt påminnande om en flottare, men han var klart skrivkunnig.
En skuta bestod av s.k. bjälkbom som sedan den fyllts hämtades av bogserbåtarna.
Bjälkbom är en kraftig stock med 4 slanor spikade mitt emot varandra längs stocken samt skodd med smidesskoningar för kättingkopplingarna.
Det här bygger på minnesbilder från mina tidigaste år och kan naturligtvis inte tas som helt akademiskt riktiga men som sagt det är minnesbilder från koltåldern. Jag tror att båtintresset kom tidigt och berodde på miljön med dessa båtar och besättningar.
Det första minnet av båt har jag av Framåt som skrotades 1950. Eftersom jag är född 1945 kan det vara suddiga minnesbilder, men jag kommer ihåg att min mor sa; nu kom ´n Framåt mä ´n Olle Höglund.
Framåt levererades 1872 från Stockholm och efter flera ombyggnader blev hon den snabbaste och starkaste båten som gått på sjön. Hon gick i 12 knop.
Olle Höglund är väl legendarisk på sjön, fader till nyligen avlidne Göte Höglund, skeppare på bl.a. Håkanstafärjan, S/S Östersund och Thomée.
Så småningom tog jag mig själv ut själv till aktiviteterna, det var före flytvästarnas tid och modern hade väl annat för sig än hålla koll på en illbatting och roddbåt fanns alltid till hands. Det hände att det blåste för mycket och man hamnade på motsatta stranden gråtande med insikt att krafterna inte räckte till.
När båtarna passerat Kvackerholmen ca 5 km hemifrån hörde man dunket och rusade ner till stranden för at kolla om det var ”rätt” båt enligt ljudet som kom.
(Kvackerholmen tillhör vår värderade säkerhetsansvarige, Rolf Åke Boije, som har ett residens där)
Det här var i tidig ålder och andra aktiviteter kom så småningom emellan och det blev utbildning och flytt från trakten 1963.
Jag kommer ihåg vissa båtar. Den finaste var nog Hebe, också med Olle Höglund som skeppare. En vacker båt som senare hamnade i Stockholm. Nyligen, vintern 06, var hon utannonserad av Djurgårdsvarvet. Hebe är byggd 1887 i Stockholm men är som de flesta ombyggd ett antal gånger. Hebe är 18 x 3,8 m med en Penta på 235 hk.
Öring var också en av de större men inte så tilltalande renoverad. Byggdes 1926 av Gävle varv och nitades ihop vid Dvärsättsbron. Öring är 19 x 4,8 m och hade en maskin på 155 hk. Finns också i Stockholm som dykbåt med bekanta till Olle Göransson som redare.
En originell båt i sammanhanget var Falken, en långsmal snabb båt byggd 1883 i Stockholm. Trafikerade Alsensjön till 1939 då hon flyttades till Storsjön. Måtten var 13,3 x 3,1 m, och vidare historia om båten känner jag inte till.
Så hade vi de tre systerbåtarna Storsjön 1, Storsjön 2 och Storsjön 3.
1:an och 3:an var spel- och varpbåtar med stora spel i aktern och stora, tunga ankaren för mothåll upplyfta på fördäck.
2:an var enbart dragare och hade som barlast ett stort röse med gatsten i aktern som kompensation för spelet. Båtarnas storlek är 12,5 x 3,5 m.
De här båtarnas fortsatta historia är jag osäker på men den ena blev ju Arne Strands Storsjön och den andra piratbåten i Ås men en av dem försvann utan att jag vet vart.
Fakta om de här båtarna kan man läsa om i bl.a. ”Ångbåtarna på Storsjön” av Gustaf Modigh
Frej hade som hemmahamn i Kvitsle och var ankrad och infrusen över vintern tills flottningen kom igång. Frej har måtten 15,25 x 3,45 m och troligen byggd i Sundsvall 1885.
Vad jag minns så var det Axel Johansson i Våge som hade befälet men där sviktar mitt minne.
Senast jag såg Frej var hon i ett bedrövligt skick liggandes vid kaj på Alnön.
Däremot kommer jag ihåg att de flesta besättningarna kom från Vigge/Kövra-hållet så det snackades bergsmaule på sjön även i Kvitsle. En minnesbild är att jag en dag frågade efter någon av killarna och fick svaret att han var ”kauk”. Inte blev jag klokare, men det visade sig att han för dagen var avdelad som kock.
De här båtarna hade en ihopsamlande s.k. speleka, som var en ordentlig båt med tändkula och spel. De hade korg runt propeller och roder och körde hur som helst över bommar och timmer och gjorde ett avgörande jobb för att allt skulle fungera.
Jag har för mig att bogserbåtsbesättningarna bestod av 5 man inklusive skeppare och därav 3 gubbar i spelekan. Detta kan vara en felaktig minnesbild men det finns säkert någon som kan korrigera mig.
De här tändkulorna sparkade man igång på våren och stoppade på hösten med lite överdrift.
Det finns ju flera timmerbogserare i sjön men de kommer från andra vatten, Buller har vad jag hört stretat på i Näkten och Alsensjön, Elgen i Hotagensjön och min egen Nike med dåvarande namnet ”Lövsjön” i Lövsjön för att nämna några.
Nostalgiska tankar
Roland